Race Report – Öppet Spår 2020

DT   25 februari, 2020   Kommentarer inaktiverade för Race Report – Öppet Spår 2020

På grund av den icke existerande vintern så har det blivit väldigt lite träning på snö (9 dagar totalt+3 gånger i Skidome). Uppbyggnaden har mestadels bestått i rullskidor och fokuserad gymträning för att stärka upp bål, rygg, mage, och axlar. På morgonen när vi vaknar för avfärd känner jag irritation i halsen, jag börjar direkt med att ta Coldezyme och diverse andra förkylningspreparat. Det är väl typiskt att jag skall åka på något precis innan mitt race, f….n. Väl uppe så installerade vi oss i Mora och sedan gick vi för att hämta ut våra nummerlappar (hon för att åka tjejvasan och jag för öppet spår). Vi lämnade in våra skidor till Mattias Svahn för att få bästa förutsättningarna under skidorna. När vi vaknade på lördag morgon så regnar det, ett riktigt ”blött” regn som höll i sig fram till kl 15 på eftermiddagen lagom till att Jenny kört klart. Jag hejade på vid Oxberg och Hökberg för att peppa henne på bästa möjliga sätt men samtidigt funderade jag mycket på hur mitt eget lopp skulle bli dagen efter med tanke på allt regn. När vi kommer tillbaka till lägenheten efter tjejvasan så tar vi det extremt lugnt och huvudvärken jag haft under hela dagen vägrar ge med sig. Under dagen så har jag nyst och snorat om vart annat och funderingarna började snurra i huvudet om jag skulle kunna starta. Senare på kvällen är det dags att hämta skidorna och under promenaden så känner jag att kroppen känns pigg. Jag bestämmer mig för att ta beslutet om start eller inte när jag vaknar. Har jag huvudvärk och känner mig hängig så kastar jag in handduken. Vi går och lägger oss tidigt runt 2030 och min fru berättade för mig efteråt att jag somnade direkt. Klockan ringer 0330, jag känner efter en kopp kaffe att jag inte har någon huvudvärk som dagen innan och kroppen verkar pigg, beslutet blir, jag KÖR!

På bussen till Starten känner jag mig taggad och jag ser fram emot loppet. Framme i Berga by så går jag till mitt startled (2) och väntar en liten stund till de släpper in oss till fållan (kl 06). Jag hamnar näst längst fram i ledet och lägger ut mina skidor för att sedan gå till Stadium tältet för att göra mig i ordning inför start. Går ut till starten 25 min innan och ser sedan hur första startgrupp startar kl 07. Hur trångt blir det i första backen? kommer det bli kö där? har jag tillräckligt med fäste?

Starten går 07.10 och i första backen blir jag förvånad över hur lite folk det är, inte alls trångt alla kan ta sig upp i sin egen takt. Jag noterar fort att klistret inte biter som jag hade hoppats på och får saxa större delen av backen. När jag kommer upp så hittar jag snabbt rytmen, spåren är hårda och ibland riktigt isiga. När jag kommer till Smågan är jag super fräsch och tar vatten och sportdryck innan jag fortsätter. Spåren är riktigt snabba och när jag kommer till Mångsbodarna så känner jag mig igång och där finns även min främsta och bästa supporter (min fru Jenny). Jag känner att jag vill utnyttja de snabba spåren och slänger i mig två muggar sportdryck, en mugg buljong och en liquid gel och fortsätter. Direkt efter kontrollen i en nedförskörning så ramlar jag och jag fattar inte riktigt vad det var som hände. Lite senare i en ny utförskörning måste jag ploga för att det ligger folk i spåret och då hugger en skidan till och jag är på vippen att göra dem sällskap men lyckas parera. Efter det vågar jag inte ploga brett för då hugger klistret direkt, detta är en ny upplevelse (har aldrig haft klister under skidorna innan). Uppe på myrarna var det stuntals rena blankisen och på vissa ställen så åkte vi mer ren is istället för i spår. På väg mot Risberg inser jag att mitt fäste är så dåligt att så fort jag försöker diagonala eller köra med växel två så får jag slita mer än jag får ut. Där tar jag beslutet att det kostar minst om jag stakar.  I de värsta uppförsbackarna så saxar jag lugnt och försöker hämta energi.

Framme i Risberg så känner jag mig fortfarande fräsch och jag fortsätter ta två muggar sportdryck, en mugg buljong och en liquid gel, jag fyller även på men en tugga snickers innan jag åker vidare. Jag kör vidare och i varje svagt motlut  tänker jag för mig själv är detta rätt, tänk om jag får ett bakslag och inte orkar staka hela vägen. Halvvägs mot Evertsberg så är det dags för en nedförskörning igen, jag står i det hårt packade spåret och mot slutet av backen så ser jag ett brett dike över spåret (där man leder undan vatten, fanns lite överallt från start till mål) och några meter innan så ser jag att det är skrovlig blankis efter diket och inga spår. Jag kommer över diket och sekunden senare hugger vänsterskidan och jag flyger och ramlar på den hårda isen och slår i armbågen kraftigt. Svordomarna haglar inne i huvudet och några kom helt säkert ut genom munnen också. Jag kommer upp på fötter och börjar staka igen, armbågen värker men jag känner att den inte hindrar min stakning. I alla nedförsbackar framöver tvingas jag lägga underarmen på benet när jag kryper ihop och undvika att armbågen vilar mot benet .

I Evertsberg så fortsätter jag med samma intag av energi och vätska och beger mig vidare mot Oxberg, jag känner att jag har en bra frekvens och ett bra tempo och det dröjer inte längre förrän jag är i Oxberg. Samma procedur som i Evertsberg, min fru uppmuntrar mig positivt vid varje kontroll och boostar min prestation med att informera att jag är påväg mot en supertid.

Påväg från Oxberg så börjar jag fundera på om jag skall öka frekvensen och farten men jag fortsätter i samma fart medveten om att det faktiskt är 30km kvar, dessutom så försöker jag hela tiden hitta spår som är i skuggan eftersom de är mycket hårdare och fastare än de som ligger i solen. Kommer till Hökberg fortfarande fräsch, Jenny skickar en hälsning från barnen och från min bror som hälsar ”bra kört fortsätt så, men inte så fort”. Jenny ropar att jag går mot en sluttid på 6,18h. I utförskörningen från Hökberg så beslutar jag mig för att försöka höja farten lite och jag känner att kroppen svarar direkt. Jag fortsätter med att köra i skuggspåren, ibland går jag ut och testar de andra men inser snabbt att de i skuggan är snabbare fastän det ligger mer skräp i dem spåren. När jag närmar mig Eldriskontrollen så öppnar jag dragkedjan i nerförsbacken på min ryggväska och i kontroller ber jag en funktionär att slita upp den sista liquid gelén och öppna den samtidigt som jag trycker i mig kaffe och sportdryck. Ett extremt snabbt depåstopp och snabbt vidare, jag ökar farten och frekvensen ännu mer och tänker att nu är det 9 km kvar nu får det bära eller brista. Jag öser på så hårt jag kan och flyger förbi folk. Publiken längs med spåren ger mig massor av energi när de ser att jag öser på och jag har i detta läget tunnelseende, jag skall bara in i mål och det ska gå undan sista 9 km. Jag kommer på mig själv med 7 km kvar att jag ropar högt ”kör  för f…n Darko!!”

Det finns helt klart en fördel med att ha kört vasaloppet eller öppet spår några gånger, du har fullständig koll på hur banan går vilket hjälper jättemycket när man skall ta ut allt man har ur kroppen. Jag visste att från Hökberg till mål är det ”bara” några små backar så det är bara att ösa hela vägen.

När jag ser kyrkan och kör under tunneln så märker jag direkt hur spåren är lösa och jag håller mig i det högra spåret eftersom det ligger i skuggan. När campingen närmar sig är det väldigt lösa spår när jag svänger in på det långa upploppet ligger jag i spåret längst till vänster, jag ser direkt att spåret längst till höger är skuggat av alla reklamskyltar och byter fort och bara öser på.

När vi kom upp i fredags och skulle hämta ut våra nummerlappar så gick vi förbi målområdet och då noterade vi en slovenskflagga på den första flaggstången in mot mål. Jag sa till barnen över telefon att när jag närmar mig målet och flaggan på söndag kommer jag ropa högt ”Gremo Slovenci” (Heja Slovenien). När jag närmar mig flaggan så är jag så fokuserad på att ge allt hela vägen samtidigt som jag hör att några ropar heja Darko, hinner inte titta upp eftersom jag bara har en sak i huvudet, ”ös hela vägen över linjen”. Jag hör min fru ropa något men där och då var det bara över mållinjen som gällde.

När jag passerar mållinjen vet jag inte vad jag fått för tid, sist jag tittade på klockan var i Eldris och då räknade jag med att landa på en tid runt 6 timmar och 11 min. Jag känner en enorm glädje direkt  och när jag stannat så börjar jag hosta och nästa spy. Är så nöjd med hur jag genomförde loppet och att kroppen levererade.

Det blev en rekordtid: 06:05:08

Snip20200224_2