Race Report – Lindingöloppet 2018

DT   3 oktober, 2018   Kommentarer inaktiverade för Race Report – Lindingöloppet 2018

2018-09-29 16.07.24

Så var det dags för lidingöloppet igen, den här gången fick jag sällskap upp av den bästa hejarklacken som finns, min fru! Vi åkte upp på fredag eftermiddag och fick en hel helg tillsammans. När vi kom upp till Stockholm checkade vi in på vårt hotell och gav oss sedan ut för att hitta en lämplig restaurang att äta på. Hamnade efter en promenad helt otippat på Rolfs kök där vi åt en magiskt god middag, rödvinsbrässerade oxkinder och entrecote en perfekt uppladdning. På morgonen vaknade jag tidigt och runt kl 10 åkte vi mot Lidingö. Starten var kl 13 och det var tur att vi var i god tid eftersom det var väldigt långa köer till att hämta ut nummerlappen. När jag hämtat nummerlappen sprang jag på några löparkompisar från Solvikingarna. Som vanligt så samlas alla Solvikingar vid en och samma skogsdunge varje år så även i år. Efter att ha lyckönskat varandra började jag värma upp och min fru stod vid sidan av starten och väntade på att jag skulle ta mig in i startfållan. Några minuter innan det är dags att ta sig in i fållan så ser jag Stephan några meter bort. Jag önskar honom lycka till och ber honom att vara hare för mig under loppet då det visar sig att vi startar i samma startgrupp.

2018-09-29 12.45.49

Under uppvärmningen så känns det bra, lätt i steget och lagom nervös. Jag har hela tiden intalat mig själv att göra mitt eget lopp. Jag var  inställd på att sista milen skulle bli jobbigt eftersom jag inte är i den löpformen som jag hade önskat av förklarliga skäl.

Starten gick och alla börjar tjurrusa iväg, jag sneglar till och från på min klocka och vägrar hänga med i det tempot. Min plan var att lägga mig i 5,40 tempo och hålla det så bra det gick. Jag lyckades inte riktigt med den planen men det var nöjd med att det inte gått för fort första milen. Det är ganska mycket folk i spåren och det var inte helt lätt att springa om men trots detta så funkade det ändå bra. Vid första depån så tar jag vatten och springer sedan vidare. Strax före 10 km så ser jag min fru som för övrigt är den bästa hejarklacken man kan ha.

2018-09-29 13.43.09

Nästa gång jag ser henne är vid ca 19 km, jag har fram hit känt mig pigg och fräsch men nu börjar det bli slitsamt. Jag tog en energigel vid 15 km och nu vid 20 blev det sportdryck två muggar. Vid Grönstabacken så går jag första delen eftersom jag vet att det bara kommer kosta om jag försöker springa upp för backen och det var helt klart rätt strategi och den fortsatte jag ha hela sista milen. På de platta partierna så försökte jag springa på och även vid svaga motlut så passade jag på att plocka lite placeringar. Konstigt nog så kändes det som om jag hade kräm i benen när jag ökade farten. Nedförsbackarna var jobbiga och det visste jag, de är lite för branta för mig för att jag skall våga släppa benen helt och inte bromsa. Jag får en indikator varje kilometer av klockan hur jag ligger till och ser att jag tappar lite varje kilometer. Någonstans inom mig har jag satt upp målet under tre timmar skall jag klara oavsett i hur dålig löpform jag än är. Jag sliter sista milen och framför allt sista 5 km, vänster knä värker och höger höftböjare skriker. När det är två kilometer kvar så tänker jag, en kilometer till sedan ger du allt du har sista kilometern. Med en kilometer kvar försöker jag öka och i sista nerförsbacken så släpper jag benen och väl ute på upploppet så ger jag allt jag har. Jag ser min fru som skriker som en galning och hejar på mig och inser i samma stund att jag kommer klara 3 timmar, jag har snart fullbordat EN SVENSK KLASSIKER! Med några hundra meter kvar ser jag klockan vid målet den visar 15:55 :). Med ett fånigt flin på läpparna springer jag över mållinjen.

Jag känner mig extremt nöjd över att ha fullbordat En Svensk Klassiker! Jag började för drygt två år sedan men fick bryta halvvägs för en höftoperation. Efter det kom oväntade problem med rygg och smärtsamma strålningar i benet. I våras kunde jag knappt gå, än mindre springa. Det kändes verkligen som en seger när jag korsade mållinjen på Lidingöloppet igår. Jag tänker dock vänta med att ta ut klassikerdiplomet till efter Vasaloppet eftersom jag är 31 min ifrån en superklassiker! Efter det väntar nya mål och utmaningar.

Snip20180930_1