Race Report – Vätternrundan 300km

DT   17 juni, 2018   Kommentarer inaktiverade för Race Report – Vätternrundan 300km

Jag gjorde ett tidigt val under våren att inte åka med Lygnens vänner tåget till Motala inför Vätternrundan, utan valde istället inför gårdagens vätternrunda att sova i min egen säng hemma och tillsammans med min fru åka upp på morgonen eftersom starten inte var förrän kl 12.32. Efter en extremt häktisk vecka så fick jag tillslut allt packat under fredagskvällen. På morgonen så gick vi upp som vanligt vid kl 06, vaknade med lommande huvudvärk och rullade iväg mot Motala strax efter 07. Vi anlände till Motala kl 10 och väl där lämnade jag in mina två depåpåsar vid lygnentåget. I påse ett till första depåstoppet vid ca 100km lade jag två flaskor en med sportdryck och en med vatten samt två runekakor och en liquid gel och i den andra påsen för depå 2 strax efter 200km packade jag ner sportdryck, vatten, runekakor, 2 liquidgel, ramlösa och en snickers. I tröjan från start fanns salta cashewnötter, telefon och en liquidgel samt i ramväskan 2 Runekakor, saltpåsar från Burger King och en Liquidgel.

Redo för start!

Redo för start!

Inför starten så var jag lite fundersam och nervös över lite olika saker, jag tänkte inombords skulle jag klara mig ifrån punktering? om jag skulle få punktering, vad var plan B? Hur väl förberedd var jag på utmaningen att försöka klara Vättern under 9h? Skulle min energiplan hålla och lyckas eller skulle jag få problem? Min fru som är min bästa supporter märkte givetvis av min huvudbry men sa inget utan bara peppade mig positivt att jag var välförberedd och att jag var stark och oj vad rätt hon hade.

Starten gick 12.32 och 23 klungmedlemmar rullade iväg taggade att prestera. Vi var en blandad grupp med kvinnor och män, yngre som äldre och mer rutinerade som mindre rutinerade. Några av oss körde för första gången. Starten gick bra vi kom igång bra med klungkörningen. Första tredjedelen fram till första depåstoppet kändes det ok, min plan var att endast dricka vatten första 5-6 milen innan jag skulle gå på energin och den planen lyckades. Men jag hade ett ess till som var avgörande, saltpåsarna. Kroppen kändes ok lite tendenser till stramningar i vänster vad men det har jag lärt mig leva med och jag trodde helt ärligt att det berodde på de utmaningar jag har från min rygg. I övrigt kändes det bra, jag var med och bidrog hela tiden och kände ett bra flyt i min cykling. De flesta var med och hjälpte till att dra i klungan från start och vid första kissestoppet på 2 min så passade jag på att skölja ner en saltpåse med vatten.

2018-06-16 15.41.42

Husqvarna, jag först i bild!

2018-06-17 10.26.45

 

Vid första depåstoppet strax efter Bankeryd hade jag druckit upp allt vatten och hade kanske ca en fjärdedels flaska med sportdryck kvar, varannan gång jag hamnade sist i klungan drack jag. Av de två Runekakorna så hade jag en halv kvar vid stoppet. Vid stoppet så tryckte jag i mig sista halvan och drack upp sportdrycken samtidigt som jag bytte flaskor på cykeln och fyllde på kakor och energi. Jag tog ytterligare en saltpåse och sköljde ner innan vi åkte vidare. Det var lite trögt att komma igång efter första depåstoppet jag kände att mig lite tung i benen vilket förvånade mig kanske berodde detta även på att den första milen efter stoppet gick svagt uppför. Efter backarna kom jag igång igen och cyklingen kändes bättre och bättre för varje mil som fortsatte.

Min fru överraskade oss lite här och där, vi kom överens innan loppet att vi inte skulle bestämma var hon skulle vara utan hon fick avgöra var det var lämpligt för henne att heja på oss. Hon dök upp redan vid Gränna och hejade första gången och lite senare står hon i Husqvarna och hejar igen. Gruppen sa till mig vilken grym supporter jag hade med och självklart fick jag massor av energi när jag såg henne. Jag hade bestämt mig för att ta den första liquidgelen vid 15 mil och hade förberett den genom att skruva upp den för att sedan skruva åt den igen lagom vid depåstoppet så att det skulle bli lätt att öppna den när det var dags. Allt gick enligt plan och cyklingen trummade på, tyvärr så var det väldigt många som från 15 mil började få svårt att hjälpa till att bidra i klungan och la sig bakom klungan i svansen. När vi närmade oss 20 mil så mådde jag bra och det var lite tur att jag såg min fru stå där vid depån för det var väldigt många team som hade ställt upp sig och det var inte helt lätt att se var vår depå var någonstans. Vi stoppet så packade jag om målmedvetet och tittade några sekunder på den snickers jag hade lagt fram och funderade bra länge på om jag skulle ta med den, äta den eller låta den vara kvar. Jag tog efter en stund beslutet att ta en tugga och vips så hade jag ätit upp den och svept ramlösan samt den obligatoriska saltpåsen. Min fru nämnde vid stoppet att vi enligt race one låg vi en bra bit efter tidsschemat med en estimerad måltid på ca 09:16. Jag reflekterade snabbt att det inte kunde vara möjligt då vi hade ett snitt inklusive stoppen på över 33km/h vilket skulle innebära en tid under 9 timmar. Jag funderade inte mer på det utan klev målmedvetet på cykeln igen. Måste ge en eloge till depåpersonerna som hade förberett allt så bra men fram för allt att de under depåstoppet hela tiden ropade ut hur många minuter vi hade kvar tills vi var tvungna att köra vidare, stort tack!!

2018-06-16 18.47.21 HDR

Ruskigt fokuserad och målvetet stopp. Det blev inte så mycket prat med min fru som peppade.

Väl på cykeln igen så kände jag omgående att jag var pigg, piggare än tidigare under loppet. Vi fick upp tempot och jag kände att jag kunde trycka på mer än jag gjort tidigare under tävligen vilket förvånade mig lite.

Under loppet hade jag lite hyss för mig med att ibland ställa mig upp långt bak i klungan framför allt i nedförsbackar och när det var dags för tvära svängar där vi var tvungna att sänka farten för att ge rumpan ett avbrott, lika så gick jag ner i fartställning när det närmade sig för mig att gå fram och dra. Jag fortsatte äta lite Runekakor utan att egentligen vara sugen eftersom jag hade så mycket energi. Trots det så hade jag bestämt mig för att vi ca 5 mil kvar ta en liquidgel med koffein för att ge en sista boost mot mål. Jag drev på och kände mig urstark sista 10 milen och kände att inget kunde ändra på detta. Vid flera tillfällen kom jag på mig själv att jag var tvungen att sänka farten när jag var uppe och drog för att inte gå ifrån. Sista 10 milen var vi ca 12 personer som hjälptes åt att dra i klungan övriga tror jag låg bakom oss i svansen, jag ägnade ingen energi på att titta bakåt utan var så fokuserad på att fortsätta driva på klungan. Under dessa sista 10 milen peppade jag klungan genom att dels ropa flera gånger positiva saker och dels under ett helt varv i klungan peppa var och en, så stark kände jag mig. När det var 4 mil kvar tittade jag på klockan och log lite för mig själv, tanken som poppade upp i huvudet var att jag med all säkerhet skulle slå min brors tid från förra året. Jag slog snabbt bort tankarna för ännu var det långt kvar och ett tekniskt strul med cykeln eller en vurpa skulle ändra på allt. När vi närmade oss Motala så var jag så fokuserad och bara körde på att jag helt plötsligt upptäckte att vi bara var några hundra meter kvar till mål. Väl inne på målrakan var jag först i klungan och driver på när min klungkompis längst fram säger vi kan sakta ner lite. Jag svarar ”aldrig i livet det är full fart ända in i mål”, varpå hon svarar med ett stort leende att vi redan passerat mållinjen! Jag hade helt missat målgången och trodde att målet var längre fram men där var bara själva målfållan. Känslan var obeskrivlig jag hade på min första Vätternrunda lyckats ta mig runt på 08:47:09 vilket jag inte hade trott på förhand. Sedan var det extra roligt att jag tog min brors tid med ca 17 min, finns inget så bra som att visa att storebror fortfarande är storebror. Lufsa runt i skogen 161 km mot att köra runt Sveriges näst största sjö som en dåre, jag vet vad jag tycker slår högst ;).

 

Race one's mellantider

Race one’s mellantider och sluttiden.

2018-06-16 21.53.28

Yeees, jag fixade det!