Race Report – Vasaloppet Öppet Spår 2018

DT   27 februari, 2018   Kommentarer inaktiverade för Race Report – Vasaloppet Öppet Spår 2018

Jag kröp ner i sängen kl 20.15 med ambitionen att läsa lite för att sedan försöka sova och så många timmar som möjligt innan det var dags att gå upp. Klockan var ställd på 02:45 och 02:50 för säkerhetsskull bad jag min fru även ställa sin telefon på kl 03:00. Jag sov riktigt dåligt inte helt ovanligt natten före en tävling. Jag vaknade flera gånger helt genomsvettig och till slut så var det ingen idé längre. Jag gick upp 20 min innan utsatt tid och drack kaffe, kokosolja och två stora glas vatten innan jag bytte om. Jag smorde även för säkerhetskull in övresätesmusklerna och ländryggen med Ormsalva extreme. Kvart över tre på morgon gick jag ner till bilen för att hämta skidorna för att sedan gå iväg och möta upp min vän Magnus på Mora Hotell. Klockan 03:45 steg vi på Vasaloppsbussen som skulle ta oss till Sälen. Morgonen var krispig och när vi satte oss på bussen var det -10 grader. För varje kilometer vi åkte mot Sälen så visade den kombinerade klockan/temperaturmätaren att det blev kallare och kallare. När vi kom fram till Sälen och Berga by var det -17 grader. Vi gick mot startfållan och lade ut våra skidor, tyvärr hamnade vi i den bakre delen av hela startfältet. Därefter gick vi mot mässhallen och värmde oss inne i ett vallatält tills det var dags för start.

2018-02-25 06.16.44

Jag knäppte på mig skidorna förväntningfullt och såg fram emot starten. Det gick som förväntat väldigt långsamt och första backen är verkligen lång. Eftersom det gick så långsamt så var den största farhågan att någon skulle trampa sönder mina stavar. Väl uppe så började skidåkningen så sakta komma igång. Fram till Smågan går det bra och väl där beslutar jag mig för att dricka två muggar vatten. Misstaget jag gör är att be om påfyllning och då råkar funktionären att spilla vatten på min handske vilket inte kändes bra med tanke på att kylan nu var runt -20 grader. Jag började frysa om händerna men blev snabbt varm igen. Jag kände mig pigg och hängde med bra men tänkte några gånger för mig själv, går detta för fort? Vid Mångsbodarna beslutar jag mig för att ta en gel och dricker vatten, sportdryck och buljong. Jag har sedan starten stört mig på hur remmarna på stavarna sitter runt händerna. Jag beslutar mig för att ta av mig stavarna medans jag dricker och när jag tagit gelén så tar jag på mig allt igen och då sitter grejerna som de skall.

2018-02-25 10.05.09 2018-02-25 10.05.08-1

Spåren kunde ha varit bättre, från start och hela vägen till Evertsberg så var de till och från igenblåsta och det kändes inte som om de hade pistats under natten/morgonen. Första tredjedelen blev det väldigt mycket diagonal och stakning med frånskjut eftersom det var så dåliga spår och det gled minimalt. När jag kom till Risberg känner jag mig fräsch och väljer då att dricka enbart vilket var misstag två. Direkt efter Risberg och hela vägen mot Evertsberg så får jag slita ordentligt och jag är långt ner i källaren när jag tillslut når Evertberg. Jag minns att jag tänkte ”hur skall jag klara detta? jag har ju bara kommit halvvägs” Jag får syn på min fru medans jag dricker två muggar sportdryck och en med buljong och tar med mig ytterligare en och skidar fram till henne. Axlarna värker och jag hör henne heja och uppmuntra mig men jag får inte fram några ord. Jag trycker i mig en liquid gel och tar några tuggor av en medhavd snickers och dricker upp den sista buljongen. Hon är så positiv och säger att jag skall fokusera på stakning, där är du stark, kämpa! Jag ger mig iväg och händerna fryser igen, dessutom så känns det nu ännu kallare. Jag funderar ett ögonblick om jag skall försöka få upp huvan från jackan över mössan men lyckas inte få tag i den med mina frusna händer. Till min förvåning så är det hårt pistade spår som möter mig och de närmaste 4 km så är det mycket nedför och när det är dags för stakning så känner jag att energin är tillbaka. Jag håller om mina tummar med händerna medan jag åker i nedförsbackarna för att få upp värmen efter som jag knappt har någon känsel. Jag lyckas åka på bra och när jag kommer till Oxberg är jag tillbaka igen energimässigt. Jag fortsätter dricka mellan 3-4 muggar vid varje kontroll så även i Oxberg, där tar jag  ytterligare en liquid gel, hinner tänka ”jag ska inte dippa igen!någon mer gång”! Jag vägrar ta av mig stavarna och har sedan Mångsbodarna haft stavarna på mig och druckit med dem på för att inte riskera skav. Mellan Oxberg och Hökberg så känns det bra jag känner för första gången att jag har betydligt bättre glid än övriga och jag lyckas med att staka mer än tidigare vilket hjälper mina smärtande axlar. När jag närmar mig Hökberg så känner jag mig positiv och där är sista kontrollen som jag ser min fru innan mål. Jag känner även igen mig eftersom jag dagen innan varit här och hejat på min fru då hon åkte Tjejvasan och jag vet att direkt efter kontrollen så kommer det en nerförsbacka i drygt 1 km. Jag fortsätter dricka buljong och sportdryck och tar här den sista liquid gelén. Till Eldris så går det bra och jag hinner tänka att nu är det bara kalven runt med brorsan kvar när jag passerat Hökbergkontrollen sedan är jag klar. När jag når Eldris är det 9 km kvar och känslan att se km skylten visa ensiffrigt är obeskrivligt. I Eldris så fyller jag på med vätska och där tar jag även kaffe. Kaffet är spetsat med jättemycket socker och jag sveper i mig det och tänker oj det var riktigt gott. Sista biten räknar jag ner kilometrarna inte till mål utan till Mora Förvarning som är ca 1km innan. Jag tänker då vår Jenny veta att jag är påväg och kommer klara det! Jag blir känslosam och tänker lite försiktigt för första gången under loppet, ”jag kommer klara det!”. Sista backen eller snarare kullen innan upploppsrakan är förfärlig. När jag svänger in på den långa upploppsrakan så är jag så glad och jag stakar för allt jag har.

2018-02-25 14.50.17 2018-02-25 14.50.19

Hinner njuta massor av allt jubel och hör hur min fru ropa och hejar ca 100m från mål. Det är en obeskrivlig känsla när jag passerar över mållinjen. Jag klarade det! Jag klarade det! Trots att vädret och föret inte var optimalt, trots att jag var rejält under isen vid Evertsberg så klarade jag det! Tack älskling för ditt stöd det behövdes verkligen!

Jag ger mig aldrig!!!

Titta gärna nedan på min hyllningsfilm från loppet producerad av Volvo Cars!

Tiden blev 07:46:53 vilket jag är väldigt nöjd med, dessutom så var detta min premiär i Vasaloppsspåren.

Snip20180226_1

På lappen nedan tippade mina barn, brorsöner, bror, svägerska och fru en förmodad sluttid under sista dagen på Sportlovet. Mina föräldrar gjorde det också innan jag åkte. Jag lovade en middag till den som kom närmast och skulle jag slå min brors tid så skulle jag bjuda alla på middag. Felix kom fruktansvärt nära och jag är skyldig honom en middag. Bra jobbat Felix!

2018-02-16 20.49.42