Jag vågar knappt säga att det känns bättre!

DT   23 november, 2017   Kommentarer inaktiverade för Jag vågar knappt säga att det känns bättre!

De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga. Jag har haft rejält med smärta/strålning, obehagskänsla och domningar i vänster ben framför allt från knät och neråt. Jag har knappt kunnat stå upp än mindre gå i några minuter utan att benet domnat av direkt med obehagliga strålningar. Allt började efter att jag kommit igång med rullskidorna för ett antal veckor sedan. Fram till dess så hade jag varierat min träning med löpning & simning. Kroppen har känts bättre och bättre för varje vecka och månad efter min avslutade CAM/PINCER rehab. Jag hade vant mig vid stramningarna i vaden på vänsterutsida. Dagen efter det femte rullskidepasset så kände jag hur övre delen av sätet sa ifrån och några dagar senare så började jag känna hur tendenserna till doningarna började komma. Jag tog några massagetider och trodde att det skulle hjälpa men efter en lugn runda med en arbetskamrat under en lunch och på eftermiddagen så kunde jag knappt stå upp. När jag åkte hem från jobbet den dagen så var jag orolig och förundrad varför kroppen inte vill vara med mig.

Vad gjorde jag för fel? Varför åker jag på så många bakslag? Har inte jag haft min beskärda del?

Jag hoppade över löpningen den veckan och följde med min fru på hot yoga på lördagen och simmade sedan på söndagen. Veckan efter så kändes det sämre så jag hoppade över all träning och körde ett hot yoga pass och därefter simning återigen på söndagskvällen. Efter simningen på kvällen så var jag noga med att göra mina rörlighetsövningar och strechade ordentligt. När jag vaknade dagen efter så var det som om kroppen bara skrek och hela vänsterbenet domnad bort och jag kunde inte gå normalt utan haltade fram. Jag försökte boka en tid hos min osteopat men han hade tyvärr inga tider och då hörde jag av mig till en naprapat som jag gått till för många år sedan. Jag trodde att en nerv kommit i kläm och var övertygad att osteopaten eller naprapaten skulle kunna hjälpa mig genom att knäcka allt rätt. Istället för att knäcka min kropp så blev det akupunktur i övre delen av sätet och i lårsidomuskeln. Direkt efter kändes det lite bättre men så fort jag gick tillbaka till bilen så kom domningarna och smärtan tillbaka.

Frustrationen växte och jag blev mer och mer påverkad av mina smärtor. Jag har försökt massor med saker själv under dessa veckor allt ifrån att ligga på spikmatta använda foamroller men inget har hjälpt. Inte den minsta tillstymmelse till förbättring.

Igår var det dags igen för återbesök till naprapaten, jag berättade att inget blivit bättre och sa till honom att om du inte har en aning vad det kan vara så måste du säga till för då får jag leta vidare efter hjälp. Han kontrollerade mina ljumskar sedan höftböjarna och till sist sätesmusklerna. Sätet var bättre men höftböjarmuskelfästet kändes riktigt irriterad och inte alls följsamt. Han satte akupunktur på två ställen och justerade ett par gånger. Jag brukar vara tålig mot smärta men när han satte nålarna och skruvade till så var jag påväg att ramla av britsen. Han skickade med mig en instruktion innan jag gick. Han visade var muskelfästet var och att jag skulle gräva ner tummen där och trycka så fort domningarna eller obehagsskänslan kommer. När jag gick därifrån så kände jag inte någon större skillnad, domningarna var tillbaka innan jag han tillbaka till bilen. När jag kom hem så tryckte jag där han hade visat och kände frustrationen komma mer och mer över att kroppen inte vill vara  med mig. Jag var öm fortfarande efter akupunkturen så jag tryckte inte så mycket under eftermiddagen. När kvällen kom så började jag märka att domningarna i benet och smärtan inte var lika hög.

Hade jag känt fel? Var det inbillning?

Idag kan jag med säkerhet säga att det inte är lika illa men jag vågar inte riktigt tro på det. Idag har jag promenerat i ca 10 min t/r till ett lunchställe utan att smärtan och domningarna kommit tillbaka och vid minsta tendens så har jag tryckt på muskelfästet och då har det avtagit. Idag stod jag till och med upp och jobbade i rätt många minuter utan att känna något.

Har vi äntligen hittat orsaken? Vågar inte riktigt hoppas men jag tror det!