Race report – Göteborgsvarvet 2016

DT   22 maj, 2016   Kommentarer inaktiverade för Race report – Göteborgsvarvet 2016

2016-05-22 07.12.53

Fina medaljen efter avklarat lopp!

Jag vaknade tyvärr redan vid 04:35, försökte ligga kvar och somna om men tillslut så gick jag upp strax före klockan fem. Runt åtta så hade jag läst alla tidningar och pysslat med lite av varje därefter åkte jag för att handla lite små saker inför middagen. Allt för att döda lite tid innan jag skulle åka iväg.

Jag hade kommit överens kvällen innan med min bror om att ta bussen in till varvet tillsammans. Vi åkte in i god tid och när vi kom till Korsvägen så var det fullt med folk både tävlande och publik som skulle ta sig till starten vid Slottskogen. Efter ca 15 min så kom vi med en av de specialabonnerade bussarna som tog oss direkt till Slottskogen, riktigt smidigt faktiskt trots mycket folk.

2016-05-21 12.09.25

Mulet och lite kallt när vi kom till Slottskogen, varmare och soligare skulle det bli vid start och under hela varvet.

Väl framme så promenerade vi till samlingsplatsen för alla Solvikingar, kul att träffa alla klubbkompisar och se förväntningarna och prata av sig lite innan start. Eliten startade klockan 13 och min start var kl 13:42, när det var ca 25 min kvar så gjorde jag mig i ordning för att sakta ta mig ner till starten och börja värma upp lite. Fram tills nu så var det lite småkallt och solen lyste med sin frånvaro. Men precis när jag började gå mot starten så började det spricka upp och det blev väldigt fort kvavt och varmt. Jag värmde upp lätt och intalade mig själv att det är skulle bli kul och peppade mig själv att ta det lugnt och ha koll på klockan.

När det var dags för start lyckades jag hitta en bra position långt fram till vänster i startfållan och när väl starten gick så försökte jag fort hitta en skön känsla. Hittade bra fart rätt fort och kände lite hur magen krampade till under de första kilometrarna men tänkte att det är bara nervositet det släpper snart. Vi kom ganska snabbt till Säldammsbacken och jag fokuserade mycket på korta steg lyfta blicken och arbeta med armarna. I backen upptäckte jag direkt att många är riktigt dåliga på att hålla till höger. Det skulle visa sig vara något som höll i sig hela varvet. När jag närmade mig Mariaplan efter drygt 3 km hade jag ett snitt på ca 4:45 vilket var för snabbt mot min plan. Från Mariaplan var det hyfsat rakt en bit innan det börjar gå uppför mot Älvsborgsbron. Jag blev lite förvånad över att det var rätt mycket uppför tills jag var uppe på bron, fokuset var återigen på rytmen. Jag visste att snart  skulle jag få ”vila” i den kommande  nedförsbacken inte bara ner från bron utan även en bit efter. När jag kom över på Hisingen släppte krampen i magen och jag hittade rytmen igen. När jag närmar mig Eriksbergskranen så springer en Solviking ikapp mig och frågar hur läget är, jag svarar att det känns bra men att det kanske går något fort. Hon instämde att det även gällde för henne men att det kändes bra. Hisingen flöt på bra men jag förvånades av hur mycket skarpa kurvor det var och på vissa delar blev det väldigt trångt när återigen väldigt många har svårt med hålla höger framför allt om man går. Jag intalade mig att det inte var något att irritera sig på och tappa energi över, lite trafikstockning blir det lätt det är ändå världens största halvmaraton.

Snip20160522_6

Jag tar vatten för första gången efter ca 10km och sista tredjedelen av Hisingen så börjar jag springa igenom de vattenduschar som finns längs med banan. Det känns skönt att springa igen dem men kroppen får en chock varje gång vilket så här i efterhand säkert är energislöseri men det var skönt just där och då. Jag lugnar ner tempot lite medvetet så att jag skall ha kraft över Götaälvbron och väl där så blir det till att kämpa, det är en lång och seg uppförsbacke den tog bra men jag återhämta mig hyfsat. Benen känns lite stumma efter bron men jag räknar kallt med att det släpper, direkt när jag kommer ner från bron. Direkt vid brofästet på fastlandssidan har vi passerar jag 15km, vid den vätskestatione tar jag första sportdrycken, en klunk blir det sedan fortsätter jag.

Det är nu som den tunga och utmanande delen börjar för mig. Jag vet att Jenny och Natalie tillsammans med svägerskan och brorsönerna står vid Bältesspännarparken dit är det kanske en kilometer jag känner att benen är lite stumma men framför allt så börjar huvudet spöka. Till och från så ser jag lite dimmigt och har lite problem med att fokusera blicken. Jag börjar sätta upp delmål som jag måste klara, till Bältesspännarparken, till Bältesspännarparken, när jag ser och hör familjen så får jag massor av energi och blir glad samtidigt så sliter jag både fysiskt och mentalt. Nästa mål är till Poseidon kom igen nu till Poseidon. Väl där så tar jag lite mer sportdryck och undertiden jag dricker går jag några meter , jag känner då att jag börjar vingla och blicken har svårt att fokusera. Jag börjar springa igen och nu är nästa fokus Valand när jag svänger in på Vasagatan så går det helt otroligt uppför till Handelshögskolan. Jag har alltid upplevt under alla år att det är rakt och platt till Handels men icke.

Vid Handels så tar jag en klunk vatten och springer återigen igenom vattenduscharna, kroppen får en chock och jag vaknar till igen. Nu gäller det att kämpa, nästa mål är Udéns sport när jag kommer dit är jag dimmig i blicken igen och är nära att vricka foten på en kantsten, jag går några meter för att få fokus igen och börjar sedan springa igen. När jag kommer till Linneplatsen vet jag att nu är det inte långt kvar jag springer vidare och i tunneln mot bron över till Slottskogen ser jag två sjukvårdare som tar hand om en kille. På något märkligt och konstigt sätt så ger det mig energi, aldrig tänker jag aldrig att det är jag. Halvvägs upp på cykelbron så använder jag mig av räcket medan jag springer för att komma upp och väl inne i Slottskogen vet jag att nu är det en kilometer kvar, JAG SKRIKER TILL MIG SJÄLV I HUVUDET, KOM IGEN NU DARKO KOM IGEN, SPRING!!! Jag närmar mig Preem macken och vet att det är sista uppförsbacken, där står massor av publik hela vägen mot mål, jag intalar mig själv att ingen skall se mig gå här. Jag kommer upp för backen och ser Slottskogsvallen och försöker öka farten, väl inne på arenan så lyckas jag öka farten lite till och lyckas otroligt nog att spurta förbi två till tre personer och kommer sedan äntligen i mål.

Snip20160522_5

Askgrå i ansiktet lyckades jag ändå samla krafter till en spurt, lyckades ta mig förbi flera löpare!

Snip20160522_4

Inte svårt att se på bilderna hur tufft jag hade det de sista kilometrarna!

Funktionärerna leder alla deltagare vidare och vi lämnar ifrån oss chipet, därefter så får vi medaljen  runt halsen. Vi leds vidare ut ifrån arenan, påvägen ut så börjar jag se suddigt igen. Jag tycker mig se några bord en bit bort och styr ditåt, där finns äntligen vatten och sportdryck. Jag tar en mugg sportdryck direkt och därefter en mugg vatten och hoppas att kroppen tar till sig det snabbt. Lyckas även trycka i mig en kexchoklad utan någon aptit, jag sätter mig i gräset och funderar vad sjutton som hände. Efter någon minut så ser jag klart igen och jag reser mig för att gå mot slänten där alla Solvikingar håller till och där jag har mina grejer. Efter att ha bytt om tar jag bussen till Korsvägen där min fru väntar på mig med bilen. När jag sätter mig i bilen kommer känslorna och jag känner besvikelsen rinna över mig.

Det går att analysera detta i all evighet men jag har tyvärr inte haft den uppladdningen jag vill ha. Inflammationen i muskelfästet för ca 1,5 månad sedan gjorde att jag inte kunde springa tillräckligt på asfalt och fick för få intervaller i kroppen. Dessutom så kan det vara så att det inte var lite pollen jag hade i kroppen utan att det var en lätt förkylning. Kanske borde jag ha börjat dricka lite redan i början av loppet. Oavsett så är varvet genomfört, tyvärr på ett sätt som jag inte kunde föreställa mig eller räknade med men jag genomförde ändå loppet!

Snip20160522_3

Mellantiderna talar sitt tydliga språk, sista 5k tappade jag allt!